Part X
Du tänker;
Varför man måste ut
med allt på sociala medier,
varför kan man inte
lösa det med berörda parter?
(Eller det är iallafall för
att citera mig själv,
Hur jag brukar tänka )
Jag har försökt gå
den vägen
Fler gånger än en...
Jag gick hem på dagen.
Eftersom jag varken
Orkade ha socialkontakt
eller ville lämna
saker ouppklarade
och låta andra
ta hand om
det jag hållt på med,
så valde jag att
på helgen städa
undan det jag
jag "brötat fram"
Skrev jag varsit
brev till de arbetskamrater
jag hade information
jag ville delge om de saker
som inte hunnits avslutats.
Jag skrev även
ett brev
till den person som
som skulle bli min nya
arbetsledare och
förklarade att jag kommer
vara hemma i minst
två veckor,
men vill gärna
reda ut alla frågetecken
innan denne går på semester
det blev ju lite turbulent
i torsdags eftermiddag...
När alla fördämningar brast.
Jag blev så ledsen, arg
och besviken på samma gång
och hade inte en chans
till att stoppa känslor
och tårar,
pinsamt men mänskligt.
Den nya arbetsledaren var
då på plats
i den turbulenta känslovågen.
Jag har även den mindre finare
egenskapen att inte alltid
handla rationellt,
när jag är för trött
har jag svårt
att stå emot impulser
när jag kommer
upp i affekt.
Nu handlade det om
att jag ville förklara
varför jag blev så
framför allt ledsen.
Jag sa inget
jag inte står för,
för som sagt har
jag själv aldrig blivit
kontaktad eller fått säga mitt
angående punkten som
berörde mig .
Hade den varit befogad
så hade det inte varit mycket
att orda om eller hur?
Men fortfarande åter igen,
det var inte befogat.
Fick snabb respons
av den nya arbetsledaren
på måndagen.
Men avböjde telefonkontakt
och svarade med sms
att jag återkommer senare.
Jag ooorkade ingenting,
allra helst inte ta tag
i det där innan tankarna,
jag kan inte säga klarnat,
men känslorna planat ut kanske.
Om jag inte minns fel
Drog jag ut på det
till sista dagen
innan jag åkte ut
och besökte min
arbetsplats och pratade
med min nya arbetsledare.
Jag är en förlåtande person
som tror väl och
vill kunna tro väl
om folk tills
de bevisat mig motsatsen.
Jag ville tro att
det skett en
missuppfattning
när den nya arbetsledaren
på torsdagen sa att;
han visste ingenting om
de där anklagelserna 🤷♂️
Jag ville tro att det
även var så,
varför ljuga om det ?
Jag är blåögd ,
Jag vill tro väl om folk,
så jag hade väl hoppats,
för att inte göra sörjan
kletigare än vad den var
så höll jag på min tro
om missförstånd.
Jag bemöttes väl
med omfamning
och uppmuntrande ord
om att jag var saknad.
Men när vi började komma
in på anledningen till
varför jag var där,
när jag förklarar varför
reaktionen blev så stark,
vidare att det känns
mindre kul,
eller snarare väldigt
jobbigt att komma
tillbaks efter
att ha fått
stämpeln favoritiserad
utan grunder och utan att
reda ut det ...
Men han vänder
tillbaka frågan
till mig;
Kan du inte förstå
varför folk tycker att du
är favoritiserad?
Min första tanke är;
Ja men du själv vet
anledningen till min
SK. särbehandling,
du kan stå upp för den
och dementera varför.
Men!
Ja, alla äro
vi människor
och ingen är felfri,
varken bu, bä eller jag,
möjligen finns det dem
som tror sig vara felfria,
men det är en annan sak.
Så svarar;
Ja absolut,
så kan det vara ,
Och alla är fria att undra.
Självklart!!
[Och så anser jag
även i dag och
alla andra dagar
i veckan]
Det handlar väl mer
om tillvägagångssättet
efter frågan...
Vid det här laget
av "mötet"
har mina
"vill tro väl"- förhoppningar
börjat grusats
Jag börjar bli
överbevisad
att nej det var inget
missförstånd
"Den som inte
visste något om
anklagelserna "
hade själv alltså
bistått med
minst en av punkterna
Poängen är inte
att han bistått med
en punkt,
för samma sak där
alla måste väl
få fråga eller säga
sin sak
poängen nu blev är du;
Man eller mus?
varför ljuga?
Jag förklarar
vidare mina tankar
och är så typiskt osvensk
man kan bli för
jag sa exakt vad
jag tyckte.
"Jag tycker egentligen
inte alls
att det är konstigt
att jag fått ansvaret
för blommorna,
dels så har jag erfarenhet
av beställningar
från min tidigare
arbetsplats,
jag har drygt 15 års
erfarenhet kring
skötsel och plantering
och av oss här
så tycker jag att
är bäst på planteringar"
(Den sista otypiska svenska
meningen; jag tycker jag är bäst.
Kom jag att få äta upp,
mer förr än senare)
Om vi inte reder
ut detta till grunden
så kommer jag bli
av med allt ansvar,
det enda jag brinner
för just nu...
-"Nej, nej det ska du
inte vara orolig för
ingen kan ta av dig något
det finns väl på papper?
vi ska ju inte ändra några tjänster"
-Det finns ingeting
på papper för
allt höll ju på
att omorganiseras,
det vet ju du som är en
ny del av det,
men inget är ju klart
och inga papper skrivna.
Han tittar på mig
och ger mig den sista
bekräftelsen jag behöver
genom att säga;
Nej vet du,
jag tycker vi drar ett
streck över hela den
här historien,
man kan ju inte gilla
alla man arbetar med
så är det ju bara.
Så nu har du dina tre veckor
semester och
vilar ordentligt så
hoppas jag du är redo att
komma tillbaka
efter semestern,
så ses vi i augusti.
Dagens låtval
basseras på två anledningar:
Denna konflikt är alltså
jobbrelaterad och ni
vet vart jag är anställd...
Samt,
när jag försöker
leta på betydelsen
med uttrycket
Hells Bells,
jag kan inte bekräfta
att det är rätt
men väljer att gå på;
Hell's bells
interjection
, Informal.
- used to indicate vexation or surprise.(används för att indikera irritation eller överraskning.)Källa:
Och då förstår ni att jag väljer
att använda uttrycket
för att indikera irritation
Jag hade ingen semester
Och kom inte tillbaka efter 3 veckor...
För att citera den jag
pratade med på facket
vid min första kontakt med
facket direkt i juli månad
*suck*
Ja och det här ska vara
Svenska kyrkan,
tänk det är inget man tror,
och inte för att det
ger dig någon tröst,
men du ska veta att vi
är upptagna på fler ställen
inom Svenska kyrkan
exakt och precis
Svenska kyrkan
är inte så heligt
kramgoa och underbara
som de ger sken av
Drar dock inte
alla över en kam