Ekvationen; Tid!!!
När ska vi vakna?
Ja VI.. Vi vuxna människor.
Ser vi inte vad som håller på att ske?
Och ändå fortsätter vi,
varje dag, vecka, månad och år...
Jag pratar om stressen vi lever i,
att
trötthet -->ångest-->depression-->sjukskrivningar
har blivit en "vardagsmat"
Vi lever i sån total stress om att
jobba och hinna allt .
Endast leder till en trötthet,
att vi tillslut
tappat förmågan att kunna njuta över
det vi jobbar och stressar för....
När blev det så här fel???
JA för i mina ögon är det fel,
när vi inte längre orkar umgås "fysiskt"
utan att man numera är umgås via socialamedier.
Och SJÄLVKLART, för en sådan osocial människa som mig
som tappar fotfästet och stänger in mig mellan varven.
behåller jag kontakten med "verkligeheten" ändå
Fast egentligen, verkligen var väl ett
STORT FELVAL av ord,
på socialamedier är ju allt PERFEKT!
Men ni förstår vad jag menar???
Trots att jag inte orkar putsa fjädrarna och
klä mig anständigt så kan jag "prata" med folk
jag hinner även springa runt och städa ,
ta hand om tvätten samtidigt
som jag har fredagsmys (när jag är barnfri)
och slänger några ord med "dig" över nätet...
Men!
Så fick jag ett mail...
" Jag tar upp det här med dig
för jag vet ju att du brukar lida av ångest
och jag undrar;
vad gör dud å?
Hur tar du dig igenom det?
Har du något tips?
Jag vet att det varit mycket på senare tid
men sån här ångest har jag inte haft på flera år"
Så messade jag med någon,
(ni vet mitt sätt att prata =P ; ) )
"Hur är det? Mår du bra?
-Ja det är väl som vanligt,
mycket jobb, stressar hit och dit,
jätte trött, försöker bara ro i land vardagen
med jobb, barn och måsten"
Pratade med en tredje...
" -Jo tack, det är väl ok,
så bra det kan vara sedan jag kom tillbaka
från sjukskrivningen.
Efter min utbrändhet
klarar jag inte av något stress alls,
då låser det sig, jag tappar allt och blir deppig"
Ser ni den gemensamma nämnaren som jag ser?
Den här FÖRBANNADE stressen!!!
Jag jag har tänkt och tänker mycket på det ännu
och enligt min teori är den logisk...
Backa bandet till 40-50-60 talet när maken
arbetade och drog in stålarna, det var det han gjorde...
Hustrun arbetade inte.
Utan var hemma med barnen,
städade, tvättade, bakde MED barnen på dagen
hade maten KLAR tills maken kom hem,
tog hand om disken
och så hade de "fritid" och TID till att
fysiskt umgås med andra människor.
Därefter nattades barn, jag gissar, av kvinnan!?
Så började även kvinnan arbeta,
och det ju rättvist och bra eller hur...
Men tänk efter...
Nu är ingen hemma och
Städar, tvättar, bakar MED barnen
eller har maten klar.
Då skall alltså allt detta hinnas med
efter alt. före arbetstid, och visst går det
men det blir mindre fritid och mindre tid att
fysiskt umgås med andra människor,
och nattningen sker nu av mamma ELLER pappa
Inte nog?
Nähe, då lägger vi till alla ideal som skapats
som vi matas med vardagligen
om hur vi ska se ut, hur vi ska vara,
vad vi ska ha för saker
jag kan hålla på till i morgon om ni vill ; )
Ska vi då öka växeln ytterligare?
Så klarar långt ifrån alla förhållanden
denna press, det är ok att idag lämna varandra,
tack gode gud för det, sett ur vissas ögon,
medans andra kanske tar för lätt på ord som
-JAG älskar DIG och Tills döden skiljer oss åt.
Jag dömer ingen där!!!
Ni vet vilken sits
jag själv skapat mig =/
Men till ursprunget...
Du är nu själv,
du ska jobba helst så mycket det går för att
hålla statusen uppe,
du ska städa, tvätta,
baka MED barnen, du ska ha maten
klar snabbast möjligast när ni kommer hem för att mätta
små och stora magar
du ska göra allt detta SJÄLV
du ska efter det ha den sk. fritiden och
vara social kanske bäst att göra det
före du nattat barnen för du somnar säkert innan
barnen själva....
Och glöm inte....
Du ska vara lycklig och glad också!!!
Jag bara undrar;
Har vi fått mer timmar på dygnet
sedan 40-50-60-talet
som jag missat?
För annars kan till och med korkade jag
förstå att ekvationen är omöjlig!!!
Frågan är bara,
när ska vi vakna?
Håller ni med?
Eller vad är Er syn på dagens samhälle?