Men jag vet!!!
Att jag är ägare av den unge mannen som
skriker högst spottar längst
är bäst och värst i allt ; )
Mina TRE brorsbarn åkt sammanlagt inte lika många
karuseller som min Herting fixade själv.
Och han hade kunna åkt det dubbla om han fått♥
Ja vid den här karusellen blev man både blind & döv ; )
*~~*~~`♥`~~*~~*~~~´♥´~~~*~~*~~´♥´~~*~~*
I går ringde jag till en av mina bästa vänner
min stöttepelare och största hjälp, C♥
Jag fällde några tårar och sa att jag orkar inte,
jag vet inte vad jag ska till mig till,
det FUNGERAR JU INTE!!!
Ska jag acceptera läget, maila, skriva, maila
träna läxa sista dagen?
Eller ska jag skita i det för att jag tillslut inte orkar???
-Nej nu gör vi så här ****** och så här****
och du gör så här***** Det ordnar sig!!!
Så nu, med en blåslampa, så fixar jag det här....
Min lille kille är inte "dum" jag blir galet imponerad över hur lätt han har.
Engelska glorsorna... kom hem dagen innan förhör.
På kvällen sitter vi och ska göra dem,
Han blir galen, är trött och skriker rakt ut på vissa ord,
han vet inte nå vad det är.
(jag kaninte låta bli att undra vad han gjort på lektionen,
för glosor tillhör ju oftast en text, men han kunde inte alls förknippa det)
Vi kör en gång, nästa gång bokstaverar jag orden han inte alls kan el gjort fel.
Vi kör en gång till ALLA RÄTT.
Provar på morgonen igen, de sitter som ett smäck.
På eftermiddagen frågar jag honom hur det gick på engelskan,
han hänger med huvudet;
-Inte så bra, jag var så trött och har inte gjort knappt något.
-Men glosorna då?
han skiner upp ;
-Ja de ska du veta att dem hade jag alla rätt på
för jag vet att jag kunde dem!
Så jä*la glad över att lyckats!!!
Jag minns själv i bussen ner till skolan på gymnasiet hur
U pluggade glosor med med mig, när killen brevid mig tillslut säger;
-Men **** för f*n Pilla, ******!!!
Han hade tröttnat på att höra samma ord om å om igen och jag inte kunde^^
Nej!
Hertigen har inte fått sin Mammas oteoretiska hjärna.
Han är smart, men han orkar inte få i hop det
för han ger upp om han inte får hjälp att komma i gång.
Jag har fastnat och jag vet det.
Jag somande på soffan i går, drömde att allt var bra
jag var glad och kände ett inre lugn.
Vaknade till irriterad över verkligheten.
Införskaffade energi i promenix med hundarna
och just då i fina ögonblick,
inhalerar friskluft och energin flödar.
Allt känns bekymmerslöst, varför tycker jag det ä'r tugnt?
Det ordnar sig alltid ju eller hur...
Men lika snabbt trillar man tillbaka.
I magen känns det som om jag svalt en surdegsklump.
När jag ska sova bankar hjärtat så det donar i huvudet.
Jag SKA tillbaka, blir det inte förr så blir det senare....
