Jag har en vän.
Jag och min vän vi går i samma skola.
Vi ska lära oss att vara själva,
eller vi ska lära oss att trivas med att vara själva.
Jag tycker vi tränar ganska flitigt,
även om vi kan sms-maraton under kvällen =P
Så får vi ut båda delarna vi är själva fysiskt sett
men vi har samtidigt sällskap av varann!
Så fort mina vänner är på mig om att jag måste lära mig att vara själv så tänker jag alltid på honom i 28 dagar...
Jag har skrivit om det förr, om att han måste få en krukväxt att överleva och sedan ett husdjur och sen är han mogen att gå in i en ny relation...
Ok, det är jag....
Ha! jag älskar att vara själv!
Jag stor trivs!
Lagar mat, tänder ljus, kollar, på film eller pysslar..
Nu då! Räcker de? Är ni nöjda!?
Nähe, de var ni inte, då kan jag släppa på trycket
och gråta lite, eller ganska mycket!;-)
Ok! Jag hatar att vara själv!
Jag hatar att laga mat till, mig själv!?
Nej nej, vilken lycka hitta en fryst matlåda!!
Jag tänder ljus men hatar ensamheten i soffan,
inte för att tala om hur jag hatar
att gå och lägga sig ensammen!!
Trevligt & mysigt att vakna i hop,
men jag övlever själv,
mitt morgonhumör är ju katastrofalt
så jag skonar dig... ;-)
Så, nu har jag torkat tårarna,
Nu då?
Va tror ni!?
Tror ni det finns någon som skulle klara av att kliva in
i hysteriskas turbulens!?
Kraftfullt ställa ner fötterna,
sprida trygghet och lugn
och ha ett sjuhelvetes tålamod!!!
Det är väl frågan!?