Som ett rö för vinden
Jag har bestämt mig för att vara här och nu!!!
Så jag kunde inte låta bli att le när jag hämtade hem min lilla maskrosflicka!
Skitig så in i pass, barafota och med sår på knäet!
Men va gör väl det när jag har ett lyckligt barn!?
Att stanna upp, blåsa några maskrosor,
Lyssna in hur hennes dag varit och hennes alltid så
underbara kommentarer;
-Ops! Vet ni vad jag gjorde? Jag åt potatisen fast jag inte ville...jag ville bara ha det goda nami nam, pannbiffen!!!
Sådan otur att hon glömde av sig;-)'
-Jag har gjort en fin teckning till dig mamma,
på Morsdag! När är det morsdag?
-På söndag.
-Ja men åh, då skulle jag ju varit hos dig mamma, hör du inte? MORSdag!!
-Mamma vet du vad 2+2 blir?
-Öhum, nej vet du?
-Ja det blir 4!!! Men vad blir 4+4?
-Det blir 8, räkna alla fingrar du har fast inte tummarna...
-1234.... Ja det blir 8 mamma!!
Tänk jag visste att du kunde det för du har ju gått i skolan, men vilken tur att jag kunde 2+2 när du hade glömt bort det!
Carpe diem, om så bara några timmar på kvällen!