Stolt ADHD Mamma...

 

 

 

 

Jag är ingen expert 

i ämnet

men vad jag säga utifrån 

mina egna tankar kring 

psykisk ohälsa

är att ju tröttare jag är

desto mer dalar jag ner,

  för varje steg neråt

sluter jag mig själv.

 

Orkar inte kämpa

och stå upp 

för varken någon annan

eller mig själv

 

(du tänker att jag direkt

ska stryka tanken att

stå upp för någon annan,

men jag har barn...

Och ja där är ett stor 

del i varför jag inte klarar 

mitt föräldraskap i dagsläget)

 

Så för att förklara

vad jag ex inte orkar

när jag har dagar 

där 100% fokus ligger 

i att hålla mig själv samman

 

Är att tjata på en chef 

om att strukturea upp

och se till att få 

arbeta med erbjudandet 

jag trodde var för bra

för att vara sant

(vilket det tydligen 

också var!?)

Det där mötet jag berättade

om i "part III"👇

 

Det räcker gott och väl

att man inför

nästan varje läkarbesök

har olika läkare 

och man ska försöka

dra hela tråden 

om och om igen.

 

Jag förstår delvist

att långt ifrån alla 

är insatta  och

har kunskap i ämnet

psykisk ohälsa

även om man så 

önskar att vi kommit

längre 2024

 

Men jag kan i allafall

sända ut en önskan 

till alla som arbetar 

som chefer och stöter 

på en personal med

den här problematiken.

 

Har du ingen erfarenhet,

läs på eller ta hjälp,

jag är näst intill

100% säker att

det finns

hjälp/guidning för er med

 

Jag har aldrig någonsin

använt psykisk ohälsa 

som vad ska vi kalla det,

trumpfkort? Bortförklaring,

eller som en ursäkt

men jag skriver "mycket"

om det för jag vill 

spräcka tabun och

skapa förståelse

 

Jag förstår mycket

väl att det kan skapa

en sårbarhet för en 

arbetsgivare och / eller

tandagnissel hos 

kollegor som ev 

kan uppleva krångel

pga utebliven arbetsinsatts

av kollegan

 

Men

(åter igen mina egna ord)

Dåligt samvete är 

ingen bristvara, 

tvärtom, så ställer

(iaf jag) upp mer än 

vad jag egentligen klarar

för att döva mitt 

dåliga samvete.

 

Så att skäppa iväg

dumma onödiga 

komentarer undanbedes

 

Kämpar man suicdala tankar

och att redan känna sig

vara en börda

är inte dumma komentarer 

något som lättar upp det

redan tyngda samvetet

med att faktiskt

välja att ta hand om sig själv

och sätta jobbet 

på andra plats.

 

Men något brast

alltså i överföringen

om vad jag behövde 

i dagsläget

de hade och har 

tillgång till alla

sjukintyg,

jag kan inte låta bli

att undra om de 

över huvudtaget 

läste dem?

 

För att friska upp ert minne

kan ni även läsa i det tidigare

länkade inlägget från 

Part III 👆

Att kyrkoherden i 

marsmånad  berättar

för min arbetsledare

att han har

dålig samvete över 

utebliven kontakt med mig.

 

 Men litade på 

att arbetsledaren 

skötte kontakten

med mig och rehab planen....

 

 

Tjaa, det står svart på vitt

på sjukintyget

att jag har svårt med 

det sociala, teamarbete

(pga hjärntrötthet)

 

Läser man på

om vad som kan stå

i en rehab plan så

får man fram att ;

 

*Det ska vara tydligt

uppstrukturerade arbetsuppgifter

 * Ibland behövs en omplacering eller

andraåtgärder- 

inviduell anpassning

 * Personen ska känna sig

trygg i sina arbetsuppgifter

för att eliminera risker för

misslyckanden ska 

mängden arbetsuppgifter

minskas om så behövs

* Eventuell hjälp med 

uppstruktureringar,

personen ska ej känna

sig avtagen sitt jobb,

känna sig oviktig.

Men inte heller få för mycket 

på "sitt bord" så det upplevs 

som stress därav är 

täta avstämingar viktigt.

 

 Något som någon

upplever som

oklart eller otydligt

med den texten?

 Jag är fast besluten