Frågetecken

Som många vet vid det här laget,
är jag alltså sjukskriven för
utmattningssyndrom/ depression
och depressionen med ångest tar över
när jag går för hårt fram.
Och det är just därför allt varit
så utdraget, att jag har haft 
känslan att aldrig
ta mig ur denna mardröm.
 
Det beror dels på 
att jag hela tiden,
som jag ( och många andra)
alltid gjort
i hela sitt vuxna liv
pushat sig själv för är hårt,
för man orkar lite till,
och bara lite till.
Och det är väl en bra grundinställning 
för att ta sig vidare,
och för att
fortsätta utvecklas
får man inte ge upp för enlkelt.
 
MEN....
Så kommer den
lilla, lilla finstilta meningen i 
slutet av kontraktet:
Att inte ignorera och stänga av
varningssignalerna från 
din kropp.
När Enough is Enough
 
Och ju längre man fortsätter
kämpa lite till, och lite till 
att helt enkelt stretar emot
kroppens egna varningssignaler
Desto längre blir vägen tillbaks.'
 
Fick jag vrida tillbaka tiden så 
lovar jag er
att jag skulle inte inte
skratta bort varningssignalerna
 
Jag skulle slagit av på tempot i tid
för det är stor skillnad på att'
att slå av på tempot,
prioritera vad man faktiskt
måste ge avkall på
för att orka 
istället för att tillslut 
 få avsäga sig 
precis alla åtaganden
... Och ändå inte orka.
 
Tänk dig att du i mörkret
ser ner på en stor öppen arena
Där strålkastarna sakta stängs av 
sektion för sektion
Precis så upplevde jag 
att kroppen  
stängde ner sig steg för steg
 
(lånad bild)
 
Ni har hört det förr,
men desto mer jag
arbetar med mig själv,
desto längre tillbaka 
i tiden har jag nu efterhand insett att det 
faktiskt var varnigsklolckorna som slog.
 
Först kom den där konstiga känslan 
i kroppen efter träningarna
som gick över till attt kännas som
ständig träningsvärk och trötta muskler.
 Därpå svullnaden och värken i händerna
den oförklariga, 
den jag sökt för gång på gång men
utan resultat.
 
Eftersom jag fortsatte ignorera
acclererade den upp till hjärnan
Sirapshjärna och förståelseproblematik,
felbedömningar och missförstånd-
Som senare tonade ut i hjärntrötthet.
 
 
AdHd har blandat kännetecken som 
Ett konstant virrvarr av tankar 
samt NOLL filter på ljudintag
dvs man hör allt, 
såna saker en "normal" hjärna 
filtrerar bort.
Tickande klockor,
knapprade ljud från datatangenter,
tryck -ljudet som uppstår när någon
använder sin mobil
(trots att det är på ljudlöst)
En bil, moped , gräsklippare
( ja ni förstår jag kan göra listan lång)
 
Kombinera det med hjärntrötthet
Man tror att huvudet ska sprängas
om man är i samma rum 
där två olika konversationer pågår.
 
ska vi överdriva hamnar 
jag själv i en tredje konverstation
men det räcker gott och väl
med att jag ska försöka 
vara delaktig i konversation nr 2,
höra, förstå, tänka
svara i min pågående konverstaion...
 
När det upphör,
(jag lämnas ensam)
åker oftast mina pluggar in
 då vill jag bara
krypa i hop till en boll och sova
vilket jag ofta får göra nu för tiden
för jag MÅSTE LYSSNA
på vad kroppen ber om,
om jag någonsin vill bli bättre.
 
Jag kommer aldrig bli vad jag varit
det är en ekvation som inte går ihop
för under hela den här processen
blir jag bara äldre och äldre ...
Och med ålderdom kommer 
inte orken.
 
Dessa är några steg/råd som ges vid
utmattningssyndrom
 
*Fysisk aktivitet, enskild träning eller gruppträning  
 (Den biten sköter jag själv,
eller ja det är ju min vovve
som ser till att jag sköter det
 för hur ofta händer det inte
att jag bara INTE VILL
gå ut och gå
 
*Stresshantering  
  ( Jadå sjukgymnast/fysioteraput
kämpar med mig att lära mig
Basal kroppskännedom,
jag försöker alltså lära känna min kropp igen
hitta/reflektera hur olika kroppsdelar och muskler känns 
i olika lägen. Andningsövningar, dels för att komma ner i varv
Och på så vis hoppas jag att jag lättare
tillslut ska hantera stress)
*Sömnbehandling
  ( har en KBT sömbehandling i
ryggsäcken sedan tidigare,
men kompletterar med medicin)
  *Återhämtning
(Mmm det är där vi är nu,
och det är den biten inte alla hänger med på,
återhämtnig behöver inte
ENDAST bestå av fysisk vila,
som kanske de flesta tror,
även om det ÄR VIKTIGT
när kroppen .... ber om det 😝)
*Psykologisk behandling
 ( Går i psykoterapi,
och för första gången på 1 år? 
Har jag själv insett och märkt skillnad
ett ETT första framsteg 🙌
Det är inte bara att först förstå
vad och hur
man ska ändra sitt tankesätt
utan sedan kklara av och göra det i praktiken,
och hålla iiiiiii tänket
inte återgå till gammal falsk trgygghet
många ggr jag bara velat ge upp,
för att jag inte ser eller känner förändring)
*Läkemedel
( Förutom centralstimulerande
så äter jag antidepp medicin,
vill inte vara,
eller rättare sagt
önskar att jag inte var en sk. piller-knaprare
men jag vill ha mitt liv tillbaka,
och ibland måste man acceptera,
det vore dumt av diabetikern
att inte ta insulin bara för att den inte vill...)
*Verktyg för att lugna ner ditt nervsystem,
skapa balans mellan aktivitet och vila,
hitta din egen form för återhämtning,
förändra inre krav och mönster
samt beteenden
som har bidragit till utmattningen,
hantera eventuell stress på jobbet,
hantera eventuell ångest och oro,
planera för och komma igång
i en hållbar arbetsåtergång
( Mitt verktyg för att lugna ner mitt nervsystem
är övningarna inom Basal kroppskännedom,
hon peppar mig i tänk och i självkänsla.
Psykoterapin ger mig verktygen
att förändra mitt tankesätt,
hjälpen att verkligen
bryta invanda mönster
Arbetsteraputen hjälper mig
att strukturera upp mina dagar
så att jag ska hålla,
även hur jag ska hålla när jag ska börja arbeta
vilka förändringar som behövs göras för
att jag ska lyckas hålla vid återgång
börjar bli många vändor där man trott att
en stunds vila ska gjort sitt
nu är Pilla ala´25 år i sin ork tillbaka ...
Nej det funkar ju verkligen inte så)
                                                         
Där, just där
är jag nu
Så vad är det jag tjatar och gnäller om ?
Ni visste ju att om mitt tillstånd
så varför mitt tjat?
 
Jag vet inte om det är
dessa insta/facebook bilder
som gett upphovet
   
Att jag som kan skapa 
och greja så mycket hemma
borde väl kunna jobba också då?
 
Jao... Det var väl
och har alltid varit 
den ursprungliga tanken
Och backar vi åter bandet i tiden igen
är det en av anledningarna 
till att jag bytte jobb
 
För att kunna göra just det
JOBBA
hjärnan och kroppens egna försvar
blev ju att strula till mina händer
med sådan smärta att jag tillslut
inte kunde binda buketter
( Det var såklart ångesten som talade
genom händerna)
Såklart jag försökte 
men med högt tempo mellan varven
Kundkontakt/konversation
samtidigt jag skulle räkna priset
med buketten jag band,
T´s konversation med sin kund
och telefonen som ringde
om och om igen 
Ni hajar det gick tillslut inte.
 
 
Så vart är problemet om jag nu bytt jobb?
Ja det är där 
det ena ledde till det andra
i min tankeverksamhet 
när jag från start satte mig 
ner och försökte formulera mig 
och få ner allt i ord
 
Jag har varit i konflikt med mig själv
i just detta ändamål
Men kan inte släppa det heller
det har legat och skavit från 
dag 1 i somras 
 
Och då har jag ändå sträckt 
en "shaken stevens hand"
inget är enkelt när man 
mår som sämst och med
en hjärna som tappar tråden och orden
gång på gång
Då är man inte ( iaf jag)  så stöddig
 
Men jag skapade en kontakt,
ville förklara anledningen till 
mitt beslut att återgå till sjukskrivning
jag hade vid tillfället arbetat 100%
i ynka en månad drygt
efter upptrappning från
vår-vinterns sjukskrivning
 
Responsen jag fick var:
Jag tycker vi drar ett streck över det här
va hemma en vecka till och vila upp dig
och sen har du din semster 
så hoppas jag vi ses augusti
🙄🙄🙄🙄🙄
 
Det jag ville reda ut
skulle vi dra ett streck över
med andra ord
lägga locket på....
 
Ett av de frön jag försökt
gro i mina barn
under deras uppväxt
Ett synsätt jag hoppas har
grott i dem till en tung byggsten
att luta sig mot i hårda vindar är
 
STÅ UPP FÖR
*Rättvisa 
*Rätt och Fel
*För din vän och medmänniska
och framför allt
*För dig själv
 
Så efter
Efter många timmars vridande
och vändande i tankarna
Efter reflekteringar i alla dess olika riktningar
Efter bollplanks diskutioner med andra
framför allt med min dotter som svarade;
"Det här måste du tala om mamma
du måste berätta det"
 
 
Nyligen hemkommen från 
Tomas Gunnarssons föreläsning i Ludvika;
Träna din inre kondiktion
-Lyft dig själv och andra
(Ja det ska gudarna veta,
att jag tränar min inre kondition nu👊👆)
 
Hans tre ettor;
Kommer jag bry mig om
*En vecka 
*En månad
*Ett år
 
Där fick jag ytterligare bekräftelse om
att stå på mig... eller stå upp för mig !?
En vecka och en månad har vi passerat
och i ett år kommer jag inte gå och älta det
 
Och vem är jag som inte lever som jag lär
om jag blundar, knyter näven i fickan och lägger locket på¨???
 Things could be stranger, but I don't know how
I'm going through changes now
I've spent a lifetime trying to figure it out
I'm going through changes now
That I've just begun
Under a purple sun
There's many reasons we are what we've become
I'm going through changes
Rippin' out pages
I'm going through changes now