Stolt ADHD Mamma...

Jag får inte i hop dem,

jag skalar ner och observerar varje lite känsla 

jag känner, 

jag är på molekyl nivå nu.

Jag sorterar dem 

i rad upp och rad ner,

men jag får inte i hop dem....

Jag känner mig som en

katastrofalt dålig mamma.

I grund och botten vet jag bättre,

säger inte toppklass 

vad är ens toppklass mamma?

Men jag drar i allafall hjulet runt,

'även om hjulet i bland känns fyrkantigt =/

Jag utbytte några ord för ett tag sedan 

med en annan mamma, 

en mamma som hade tonårsbarn 

när jag själv var tonåring

En annan mamma sa:

 

Jag är beredd på att hålla med

mamma nr1 till 100% 

och Mamma 2 

Jag hoppas du har rätt

och jag hoppas att när vi 

kommer ut i andra änden 

av tonårstiden fortfarande

pratar med varandra .

Men det tror jag ,

iallafall om jag ska lita på 

känslan och tro på de där glimtarna

som slår igenom i bland.

 

 

När jag spelar en gammal go låt för dig

som jag hör hur du spelar och nynnar på 

dagen efter.

Eller när jag frågar dig vad låten hette 

du spelade för mig.

När du är arg och skriker att jag är pinsam

men kan ändå inte låta bli att skratta.

Eller när vi skrattar tillsammans

i samma snedvridna humor.

För bakom alla Om och Men

efter allt Tjat och Bråk

är vi rätt lika du och jag ♥

När vi har förtroendefulla samtal med varandra,
eller när vi samtalar om allt eller inget.

Som vi alltid gjort ...