Gubben i lådan

Håååååll iiiiii 
Och
Håååååååll uuuuuut!!!!
 
Uppvaknandet i natt var av mindre 
trevlig sort =/
Jag har kanske 5 meter 
från min säng till dörren och trots 
att jag var yrvaken och sömndrucken 
hann det ske en explosion av tankar. 
 
...Som en gubbe i lådan...
Jag höll i men han fjädrande upp,
bakom min rygg. 
 
Onge!  Han skulle varit hemma,
då hade situationen aldrig ens uppstått. 
Han gjorde fel,
 och konsekvens uppstår
denna gång  ögonblickligen... 
Med facit i hand
kunde allt slutat så mycket värre 
än vad det gjorde. 
( ♥ Tack för visad oro, 
kring min son, det ger mig tröst att
vi står upp förvarndra , 
och varandras barn,
att barnen bryr sig om varandra ♥)
 
Jag kan förbjuda, dra in,  hota 
guida,  tala till rätta. 
Och jag ömsom gör det, 
men en person är själv ansvarig
för sina beslut och handlingar =/

Ingenting är enkelt och jag hatar
meningar som;
" Det är väl bara"...
Nej det är ALDRIG BARA.
Jag har gråtit i telefonsamtal med BUP
över min oro kring barnuppfostran.
Någon tycker man är för hård,
någon tycker man är för snäll
en tredje  tycker att man är för okonsikvent .
 
Lugnande samtal,
"Jag tycker dina krav varken låter 
orimliga eller milda,
du är hans mamma och du måste
hitta TRON på dig själv och ER väg,
det du behöver är vägledning och pepp
att du tar rätt beslut"
 
Det kändes ju bra då, 
men känns sådär lagom 
rätt och bra nu =(

Jag har gråtit på jobbet att jag 
vill att denna tid ska vara över, 
att min son ska vara vuxen,
men då inser jag att den lilla hakar i 
med sin pubertet =/
Och nej, jag tror inte hon blir enklare
hon kommer vara minst lika påfrestande
men säkert på ett helt annat vis.
Jag tror,
att jag kommer kunna, tyvärr,
mer identifiera mina egna tonår
med henne.

Man har inga val, 
det är bara att 
hååååååll iiiiiiii
håååååll uuuuuut
tills de här åren är förbi,
har haft känslan att åldras 
två år i stöten, men jag tror jag 
ökat på till tre nu =/
 
( För den om undrar,
ja! Gubben i lådan har läst texten
godkänt att jag publicerar ;)