Stolt ADHD Mamma...

I morgon börjar det igen, 

allvaret för de små och unga,

skolan!

Och på torsdag väntar mitt allvar,

Hej och välkommen 

vardag och förhoppningsvis rutiner  =D

 

Något som i allafall drar igång 

från nästa vecka på allvar är 

möten, och olika typer av besök inom sjukvården =/

Då var vi där igen, 

att försöka hålla koll på tider ,

platser, sonen och mig själv såklart!

 

Sommarlovet som för vår del startade på

icke trevligt vis, 

visade sig flyta förbi smärtfritt

men innnan, eller vänta 

jag har inte slappnat av än,

jag har fortfarande magsårskänslor 

så fort jag ser inlägg på "malmtorget"

om mindre tevliga saker.

Och jag inser att jag måste helt enkelt börja

tro på mig själv

och är det så att någon ser att någon

som "tillhör" mig gör något den inte ska

vänder sig till mig personligen.

 

Jag gör det kan om det jag vet,

mer kan man ju faktiskt inte begära , eller?

Jag, personligen anser,

att har någon av mina gjort sig skyldig till

något, så får de, betala, laga, fixa , återställa.

Så anser jag att man gör rätt 

för sig. 

Man kan ju även hålla tummarna för 

att en läxa är inlärd också.

 

Varje gång jag läser om något

som hänt/ blivit förstört

backar jag bandet, 

och har,( vet jag vet!!!), denna sommar

kunnat slappnat av varje gång 

för han har varit antingen med mig 

eller hos sin pappa vid tidpunkerna.

Vilken LYCKA!

Jag behöver varken oroa mig att 

någon tycker mitt föräldraskap är dåligt,

och jag behöver inte förhöra min son om 

kvällen innnan.

 

Han accepterade min konsekvens

efter första händelsen på ett sätt

jag knappt vågat drömma om ♥ 

Ett nytt skolår, står för dörren,

kan vi hjälpas åt att låta detta 

bli ett bra år?
(menar inte andra varit dåliga)

Men att vi HJÄLPS ÅT

att vara uppmärksamma på våra 

små eller unga!

Jag menar på alla sätt och vis,

att vi är lyhörda för hur det är i skolan

och på fritden.
Att vi är öppna för signaler om något

är fel på ett eller annat vis.

Och att det handlar om samtliga barn.

 

Att om "ditt" barn kommer hem och säger 

något "oroväckande" om "kalle"
att man då medlar vidare,

det handlar inte om att skvallra/ goola

det handlar om medmäsklighet♥

 

Det kan handla om  kompisar som visar

nedstämdhet, slutat äta, kanske börjat skolka

eller röka, utfrysta på ett eller annat vis

Vi har ett bra trygghetsteam på skolan,

använd det! 

Åter igen, det handlar inte om att skvallra

på någons barn, det är lika jobbigt

för en förälder som har ett barn som

mobbar som att ha ett barn

som utsätts för mobbning,

glöm inte det,

GLÖM INTE heller 

att ALDRIG blunda eller tycka att det 

är en småsak,

det kan var en fjuttig grej för en elev 

men ett STORT ROP på hjälp för en annan

 

Ditt eller Mitt barn?

Det är VÅR FRAMTID ♥