Stolt ADHD Mamma...

Det är ingen hemlighet ,

att jag snubblade omkull och tappade allt.

Allt jag byggt upp försvann som i ett trollslag.

Jävlaranamat är väck och allt går i gråskala.

Fråga vad som helst och allt är Nej. 

 

Det är svårt att förklara vad som får mig att falla,

det kan vara en betydelselös bagatell,

skrattretande men sant.

Det är bara sita droppen som läcker in som får min eka

att bki vattenfylld och sjunka.

Jag vill åter igen som alltid poängtera det handlar

inte om "dig" det är bara jag och hösten

 

Jag har hållit ihop,

jag har brutit ihop,

jag har gråtit, sovit ,

bett till de högre makterna om hjälp.

Nu tycker jag att hjälpen uteblev

eller gjorde den det?

Jag tog mod till mig och "öppet" berättade

"Nu liknar allt skit , nu behöver jag hjälp

för att ta mig vidare"...

 

Jag inbillar mig, eller egentligen peppar mig med

att man är stark när man visar sig svag,

men det är svårt, ni vet själva

att "krypa till korset" släppa på stoltheten

"klä av sig naken" och erkänna att man behöver hjälp.

 

 En viktig punkt i detta skeéndet är att det inte får gå ut 

över mina barn ♥

De bästa, finaste och underbaraste jag har ,

den dagen jag inte kan hålla i hop när de är hemma, 

åter igen så peppar jag mig med att jag är en mycket bättre

mamma som ringer ochber om hjälp med barnen

tills jag är stark nog att vara den mamma jag vill vara

en mamma stark nog som de är värda.