När Är En Funktionsnedsättning En Nedsättning???
Det här inlägget handlar inte om
något tycka synd om mig tåg.
Nej det handlar om hur jag själv insett att
min funktionsnedsättning verkligen är en nedsätting
eller när när den är det...
Att jag ibland i vardagen har vissa bitar
som jag kallar "extra allt"
som man kanske helt enkelt får lära sig att leva med,
hitta nya vägar osv.
Det är bitar jag bara sväljer rakt av,
ibland är de till sin fördel
men kan även vara nackdel.
Ibland går det som på räls och andra gånger
käpprätt åt hel*ete.
MEN!
När det kommer till de här gångerna
jag verkligen sköter mig men ÄNDÅ
inte klarar av det man vill.
Jag har lagrat min ork så mycket jag kunnat
inför den kommande 40års kalashelgen.
Ändå höll jag på att balla ur.
Jag ville men fick inte i hop allt i hjärnan.
Planering, packning och ORKEN,
det kommer ALDRIG gå,
jag kommer bryta i hop kommande vecka.
Jag blev så frustrerad , arg och ledsen över mig själv
att jag höll på att bryta i hop redan förra veckan...
Det är då jag verkligen började fundera.
Hur ofta gör jag saker???
Och är det så livet ska vara,
att när man väl gör något
så vet man nästan att man kan göra sig redo
att plocka fram numret till psykakuten
för att få hjälp och ev sjukskrivning efteråt?
Eller måste jag helt enkelt välja?
Orka, med vardagen, jobb, familj och livet
eller...
Göra något kul.
Ja om man "alltid" var i fart och fläkt
kunde jag mer tänka mig att man måste välja
sina tillfällen, men när man aldrig gör något...
Efter otagliga peptalk och hjälp med packlistor♥
bestämde jag mig för att helt enkelt vara
hemma under torsdagen och jobbade halva fredagen.
Sen åkte vi till kloten, om jag var redo eller ej
kl 15;30 (?) var taxin här, ingen återvändo.
Och helt klart, det bästa jag lyckats pressa
fram ur min hjärna under hela hösten ; )
Min tilltänkta plan var en EgoPillaKväll på fredagen,
att inte vara mamma över huvudtaget.
Jag skulle få min dotter levererad under lördagen.
Jag ville bara vara jag, stanna upp, andas ,
ladda batterier och bara vara helt enkelt.
Och det gjorde jag, tro mig =)
Att lördagskvällen sprang i väg så fort,
är galet sjukt.
Men med trevliga människor , god mat ,
fina tal och skratt....
Ja då förstår ni själva =)
Tänker inte ens avsöja tiden när jag för sista gången
var upp och sa till våra underbara töser att nu MÅSTE
de verkligen sova,
men jag kan säga att det var way past bedtime,
men min klocka ringde 8:30
kort där efter hör jag hur töserna fnittrar ^^
Självklart hade de här Brudarna
en oförglömlig kväll också.
Att dela stuga och såklart krypa ner i sammasäng
som sin bästis och prata tok tills ögonen stod i kors ^^
Hittade bilden för några veckor sedan... var bara tvungen ^^
Jag och HönaPöna ,
far hem redan vid tio tiden,
denna gång rattar jag
av någon anledning =P taxin ; )
äter tidig lunch och tar den
färigpackade innebandyväskan
och styr kosan mot Örebro och poolspel.
behöver jag säga att det såg ut så här tidigt igårkväll?
Slagen hjältinna♥
Jag tycker att min funktionsnedsättning,
är en nedsättning
när jag måste välja att orka eller "för engångs skull"
ha roligt...
Tänk om jag lyssnat på min hjärna och inte
de som peppade samt mitt eget ♥
Jag ville åka, men skulle jag orka???
Tänk sån energi och egoboost
jag mått misste om ifall jag stannat hemma,
och alla skratt "minnen-prat"♥
Tack mina vänner för en fantastisk helg
och tack mina vänner för all pepp
och för att ni tar mig för den jag är...
...och som jag är ♥