Stolt ADHD Mamma...

Så igår

kom dagen 

vi gått och väntat på.

För mig med blande känslor 

av vemod, skuld,

sorg, lättnad

 men framför allt

med hopp ♡

 

Nu får vi äntligen 

inte bara vända 

ett blad i livsboken, 

utan även påbörja 

ett helt nytt oskrivet kapitel. 

Och hon , 

hon får den nystart 

hon förtjänar 🤍

 

Jag kollade på 

Josephine Bornebusch 

nya film;

Släpp taget 

 

En film som fått 

enomsnittligt medelbetyg.

Men jag tyckte 

den var jättebra 

🌻🌻🌻🌻🌻

Men kanske var det

pga hög igenkänningsfaktor,

livskris och tonårstös. 

 

Jag har trampat vatten

sedan i våras 

men sjunkit djupare 

och djupare och 

tillslut fått gå in för

att inte tappa greppet 

och bara fokusera på

överlevnad 

helt enkelt.

 

Så när vi fick 

det positiva beskedet

 var första 

känslan äntligen!

Inte bara för D

utan även för mig.

 

När jag inte klarar av

att få till en

normal vardag

åt mig själv bara,

förstår ni att resultatet

i min mammaroll

inte blir som man önskar.

 

Det dåliga samvetet 

med toppande

känslor av svek

 viker inte 

av från min sida,

hur jag än väljer. 

Att kapitulera och 

släppa taget om henne

gör lika ont som 

att kämpa vidare 

Och inte räcka till 

och vara den 

vuxna hon behöver.

 

 

När D flyttade hem 

vid årsskiftet

var det inte pga

hennes vilja

eller att jag blivit

så frisk att

insatsen skulle

avslutas.

 

Det var en tillfällig

akut lösning

som blev att vara

längre än vad både

D och jag tänkt

från början.

 

Men under det här 

gågna året

har vi båda kämpat

men i motsatta riktningar.

 

Medan jag försökt

förstå, lappat

och lagat.

 

Jag har misst två 

år av henne

och försökte för

intensivt lära känna

henne på nytt

 

Så har hon stretat

i motsatt riktining.

För hon är 

långt före mig i 

frigörelsefasen.

 

Den började nog

från start kanske 

mot hennes egna vilja

en tag innan hon flyttade.

 

När hon upptäckte 

att mamma inte längre var 

den mamma hon haft.

 

Medan jag själv

sprang runt i blindo

och försökte

hålla alla bollar 

i luften som jag 

tidigare jonglerat 

hyfsat ok med.

 

men i slutet

upplevde jag det

 hela som ett missilregn

över mig.

Som om mängden

bollar ökat med 300%

samtidigt som jag

ändå fångde

färre och färre.

 

Nu styr vi mot

nystart och

ljusare tider

för igår

gick den fullpackade bilen

till Örebro

 

 

 Nu, 

nu måste

det väl ändå 

vara hennes tur!?

 

Nyckeln fästes direkt på 

hennes nyinköpa nyckelring 😆

 

i lägenheten väntade

ett litet startkit

 

Gammelmorfars mugg

packades med

 så att

hon inte glömmer

vart hon

 härstammar ifrån😉

 

 

 

Jag kommer aldrig

kunna spola tillbaka tiden

och reparera misstagen

 

Jag kommer heller aldrig

kunna kompensera

för tiden som flytt

 

 Det är en stor sorg 

i mig 

när jag inser att

hon kommer troligvis 

aldrig mer flytta hem igen.

 

självklart känner jag 

mig misslyckad över

att inte klarat av

att dra föräldraskapet

över mållinjen.

 

Jag menar förstås inte

att föräldraskapet upphör

när de blir vuxna

men jag tror ni förstår

hur jag tänker.

 

Men jag måste

 ta mig igenom sorgen, 

acceptera och förlåta 

mig själv

annars kommer 

jag inte att komma vidare,

därmed missa 

ytterligare tid

 

 ☆☆ ♡♡♡ ☆☆

Jag finns här

när händer sträcks ut

och är aldrig längre

än ett samtal bort

 

Ge mig lite tid

så är jag snart ifatt

i frigörelsefasen 

🤍