Stolt ADHD Mamma...

Jag vet inte vart han fick det i från

( hur han kom in på det )
Men Nunnu, konstatera en dag 

att han hade inte någon typ av allergi,

han hade inga eksem eller någonsin haft.

-Nej visst är det skönt, 

inte jag jag heller, men jag har istället

en trökig hjärna som jag får dras med,

den skulle jag nog kunna byta bort

mot någon allergi...
-Lätt, jag håller med dig!!!!

Att vara 15 år och redan trött på sin hjärna 

känns ju sådär.
Men på nå vis , 

jag hoppas att jag gjort det "rätta",
det jag anser vara det rätta.

Att han blivit utredd och fått en diagnos.
Jag skulle så gärna vilja höra och förstå

dem som väljer motsattsen,

att inte utreda -

Hur era tankar går, 

jag är alltså nyfiken,

inte tyken och dum

 

Jag kan berätta om mina tankar...

Nunnu var inte gammal när jag börja fatta 

misstankar att Nunnu...
....Va säger man?
Han är unik , speciell och underbar

och det är vi ju alla på våra egna vis,

men !

Han var utanför boxen i mellan åt, 

och jag fundera ofta, 

va gör jag för fel?
Varför får jag inte in honom?

 

Där och då , ville jag bara ha'

in både han och mig innanför ramarna,

jag ville inte sticka ut,

'jag ville inte heller att folk

skulle se mig som en dålig mamma,

för det måste jag ju vara eftersom 

vi ibland var mer på utsidan än insidan,

säkert upplevde de i vår närhet och runt omkrimng

oss inte alls det så.
Men känslan finns där hela tiden.
Medans jag for som en tetting

efter min fartfyllda, upptäckssugan son

som aldrig såg hindrena

men alltid möjligheterna medans 

mamma vände ryggen till en sekund eller två

När jag insåg att skolan inte kommer 

att fungera om jag inte får hjälp 

att kunna hjälpa Nunnu...

Var för mig svaret enkelt,

jag måste ha ,

visheten kunskapen , och vertygen 
Jag måste ha hjälpen

jahg måste FÖRSTÅ honom

För mig blev svaret en 

L Ä T T N A D
Vi är inte, "dumma i huvudet"

jag är inte en dålig mamma

det finns anledningar till

varför vi springer utanpå  och inte

innanför ramen i bland =)

Ju mer jag förkovra mig i ämnet

försökte lära mig,

varför han gjorde  si eller så

och hur jag skulle agera utefter .

Såklart finns ingen manual

för dessa barn heller ,

vissa saker funkar på vissa barn osv

Men helt plötsligt efter alla år med 
psykologtider börja jag inse...det  ...

...Det är ju JAG!!!
Jag har ju samma typ av idèer för mig

 

Även om jag i dag fortfarande 

kan bli frustrerad över mig själv

mitt agerande och mina låsningar 

så VET jag  VARFÖR 

det blir som det blir...

Jag VET varför min hjärna är som den är ,

VARFÖR jag faller och tappar allt,

jag VET att det går över men försöker 

fortfarande lära mig att dämpa/ ta bort

försöker att inte låta det gå ut över andra,

men den är svår ibland =P

Det var mer än vad jag 

visste som 17 åring inskriven på BUP

när jag för andra gången i mitt dåvarande

relativt korta liv tagit tabletter
När min farmor på besök kryper 

upp i sängen brevid mig  och frågar 

-Varför???

Va svarar man ?
Jag hade ju samma fråga.

För det det var väl det allt handlade om,

att jag inte passa in, klart jag passa in

men jag klarade inte av mig själv

helt enkelt 

mina egna känslostormar,

att ge upp och lämna in

men mest....

viljan att ha hjälp 

ett rop på hjälp,

FÖRKLARA,

få mitt att FÖRSTÅ att jag är 

fullkomligt normal

på ett "onormalt  vis" =)

Om någon visste,

då kunde de gett mig 

verktyg inte tabletter 
Om någon visste....

Jag kan tro att snacket snackades 

på den lilla oten tillbaka på 90 talet

att spekulationera var många
Vad är fel med tösen?
Är det hemmasituationen, är det uppväxten

vad är felet???

Ni/ de som undra,

ni var inte ensamma,

jag undrade också....

Därav undrar jag nyfiken

hur tankarna går när man inte vill

(enligt mig)

lägga alla pusselbitar rätt,

skapa "rätt" identitet 
från första misstanke...

Skäms man?

Tycker man att man stoppar in dem 

i fack och stämplar dem?

Går man i de tankarna 

tänk i så fall på barnet,

känslan av att inte förstå varför man

reagaerar / agerar som man gör 

när "ingen annan" gör det 

Det finns väl som alltid ,
inget rätt eller fel 
Bara olika synpunkter =) .....

Att vara 17 år...
ett hav av hormomner

en dos av "extra allt"
Vara så glad ena stunden,

så förtvivlad nästa

Att ha En stöttande familj ♥

finnas mitt bland fina vänner♥

Men ändå så vilsen,

så förtvivlad 
uppgiven
Jag har turbulensen på insidan
Ingen kunde veta där och då =) 

Det går ingen nöd alls på mig,

min väg har varit som 

de flesta andras krokig,
i stort och smått, 

men den har å andra sidan gjort mig starkare efter

varje törn också =)

Min tanke är att min son ska veta 
varför det blir som det blir ibland
jag vill att han ska få en ärlig chans från start
att lära sig hitta sina vertyg från start

Jag hoppas jag inte tröck in honom i ett

fack och gav honom stämpeln....
Because he is the King
King of fucking everything.....

 Nu för tiden får han sticka ut bäst han vill,

han får gå balansgång på utsidan av ramen,
men i bland puttar jag in honom

som ett får i fållan,

ibland måste man bara räta in sig i ledet

bäst man vill eller inte...
Men ibland ska jag ärligt

tala om hur tröttsamt det är,

men det är ett annat kapitel =P