Dags att gå från tankar till handling....

... Ja jag gör en "copycat"
Jag tar någons kommentar
och använder som rubrik
för den passade mig som 
handen i handsken känner jag.
 
Egentligen hade jag redan
en rubrik sittandes i mungipan.
Varför är du med i 
Svenska kyrkan?
En frågeställning jag 
jag ville ni skulle fundera över
 
Men eftersom detta inlägg 
har legat i marinad 
över en tid av förklarliga själ
Som ältats....
tuggats, idisslats,
uppkastats i form av ångest
Åter igen ältats, 
tuggats, idisslats 
och nya försök till att svälja
och gå vidare.
 
Åtskilliga promenader
och timmar har gått åt 
till processa det här för 
att plötsligt se allt så klart.
 
"Maybe it's time to let the old ways die
Maybe it's time to let the old ways die
It takes a lot to change a man
Hell, it takes a lot to try
Maybe it's time to let the old ways die
 

Ja det kanske är dags nu?
Men innan jag går vidare 
Eller innan jag kan gå vidare 
har jag bestämt mig för att;
 
 
 
Nej jag tänker inte knyta 
nävarna i fickan,
inte en gång till
Jag tänker inte svälja 
det som fått mig att må 
i alla regnbågens färger
gå igenom kroppens hela 
känsloregister
Ja för det har faktiskt 
fått mig att skratta också
(av elände)
känner tacksamhet 
över de
som bekräftat mitt tankemönster,
så jag inte tappade förståndet helt,
för jag ska erkänna
att det har funnits de dagar 
då jag vacklat och börjat tveka
 
Men framför allt har det 
gjort mig arg och ledsen
jag vet inte om det
var den bittra stanken 
som började förgifta
min andedräkt
som fick mig att komma 
fram till mitt beslut:
Jag har ältat detta sen 
 i somras när sista droppen kom
som fick det att rinna över 
 
Tyvärr, det var för sent
de hann inte tömma 
i mina tunnor
mina skittunnor var redan fulla
jag vadade runt med skit 
upp till knäna och försökte
ösa så gott jag kunde
av det jag redan
 sparat på mig
under åren.
Jag öppnade inga lock
istället gick jag hem
 
 och processa vidare 
i min resa jag
redan försökt påbörjat
 
 Därav blev rubriken 
Dags att gå från tankar 
till handling så mycket mer
passande...
för tänkt,
Tänkt det har jag
 
Jag har vänt ut och in 
på på tankar och följder 
Men har varje gång kommit 
fram till samma slutsats ;
Är jag arg, impulsiv
och handlar i affekt?
Nej tiden rullar å rullar
6 månader är väl inte
impulsivt agerande direkt
Mår Jag bra/bättre nu
när jag landat och tänkt efter?
Nej, 
Har jag tagit eget ansvar 
 i det hela?
Ja det tycker jag,
eller låt säga att jag försökt
Vad kommer mina
kollegor att säga och reagera?
Ja den där har jag stött och blött
länge med, svaret blir;
De som vet, de VET
oavsett vad de svarar,
de som inte vet, 
ja men de vet
helt enkelt inte,
antingen ingenting
eller så vet de halva sidan
för vem har upplyst
om andra halvan?
Och blir det
meningsskiljaktigheter 
 kollegor väljer sida 
och jag inte blir  
respekterad för 
min synvinkel och synsätt
då är inte förlusten min,
inte alls.
 
Vad kan konsekvensen bli?
Att jag blir baktalad
(Vad är skillnaden mot nu ? )
förargar "hela" socken
Bland annat....
Kommer du må bättre av 
att vända folk emot dig?
Om svaret blir nej
hoppa tillbaka till fråga två
och jämnför om det är någon 
skillnad ?
Vad blir i så fall svaret på det ?
Nej det blir ingen skillnad
Jag behöver GÖRA skillnad, agera
och jag lutar min osäkerhet emot
 
Jag kommer vända folk 
emot mig
Men jag kommer stå upp
för Rätt och Fel
Etik och Moral 
men Jag kommer
Framför allt stå upp för mig själv
sätta en gräns
Så det får väl kosta
för den här situationen 
gör mig inte rikare
 
 
Att jag lidit av psykiskohälsa 
i omgångar i hela mitt vuxna liv
eller att jag
Sprungit så hårt in i väggen
att jag inte bara tänt på
och bränt ut mitt psyke
 så att min hjärna
till vardags numera
agerar i samma takt 
som en snigel
som ska ta sig igenom tjära
 
utan jag har även toppat 
det hela så glassigt 
att mitt nervsystem
gått "banans" 
så att den
brutit ner kroppen fysiskt 
 
De bitarna beskyller 
jag ingen annan för
det har jag så duktigt
ordnat själv
(ja såklart inte
den psykiska ohälsan)
 
Däremot 
 för ganska exakt på
dagarna ett år sedan nu
Det jag hoppades på
skulle bli det som 
skulle bli min vändpunkt
 
Testa något nytt
utveckla mig själv
växa och kanske
få se ljuset i tunneln
Blev ingen vändning
 
Det blev först ett kämpigt
halvår till att försöka 
ta sig upp över ytan igen
Men när jag fått huvudet 
över ytan och trampade 
vatten som en "liten blå"
kom de inte fram och kasta 
ut en livboj att låta mig vila emot
Nej där emot kom de fram
och ryckte av mig 
simpuffarna så jag 
sjönk så hårt att
jag slog mig i botten....
 
Det de kanske inte hade 
med i beräkningen 
var att jag har dem som 
slängde ner 
syrgastuber,
gjorde konstgjord andning
De som plåstrar om
och stöttar upp mig 
gång på gång
...på gång
 
Och är jag bara vid liv
får samla på mig ork igen
Då viker jag mig inte
 
Jag har varit själv med 
två npf-barn
Jag har stångat mig blodig
både för och mot dem
Jag har varit nedslagen
gång på gång
Men Jag har rest mig igen....
 
Och det tänker jag göra 
nu med även
om sträckan dit är längre
 
"Nu skriver du allt,
Ja nu berättar du allting"
 
Yes ma'am🫡
Det komma skall