Part V

 

Jag ska försöka "plita"
ner det som som inte var,
den sista droppen som 
droppen som fick 
bägaren att rinna över 
snarare att
dricksglaset totalt
exploderade.
 
Jag har tyckt att de 
betedde sig som rövhål 
men "summa sumarum"
Så får jag väl änna tacka
Min arbetsgivare för att 
de satte stopp på 
min idiotiresa jag
 höll på med.
 
Jag skulle såklart gett 
upp mycket tidigare. 
Det jag höll på med 
var som att försöka 
blåsa upp en ballong 
Med hål i ...
 
Men jag kan och andra sidan
tycka att man som arbetsgivare 
ändå kunde skött det snyggare. 
Men jag är långt ifrån ensammen
har jag insett .
 
Man brukar säga att 
de som arbetar
 på ex Samhall 
arbetar i en 
skyddad verkstad.
Men jag kan nog lite
skämtsamt anse mig
gjort det på min
 förra arbetsplats .
 
Öppen dialog, förtroende
inget "hysch -hysch"
där vissa får
vetskap och andra inte
som skapar
spekulationer och baktalande.
 
Det var ju bara T och jag
så att få till 
så mycket baktalande
var förstås svårt 😆
Men då var personkemin 
desto viktigare och den
duon gick inte av för 
hackor har vi konstaterat.
 
Men något jag lärt mig 
på denna resa är,
Lita aldrig på någon,
inte någon, 
Och just nu  inte 
ens mig själv
helt klart 🤪
 
Men den biten är 
jobbig för mig,
för jag vill kunna
känna förtroend, 
inte gå runt och vara 
misstänksam och än
mindre behöva väga 
varje ord för att avgöra
om det kommer kunna 
användas emot mig 
vid ett senare tillfälle .
 
Men att känna förtroende 
och tillit till sin chef känns 
som en bra grund 
för god arbetsmiljö och 
därmed chans till ett gott
 utfört arbete .
Så tänker jag,
Men va f*n vet jag 
Som har jobbat i 
Skyddad verkstad
 största delen
av mitt yrkesliv 😂
 
Men jag kan erkänna 
att jag tyckte att min chef 
var lite "lumpen"
som inte en gång
frågade hur min upptrappning 
till 100 % arbetstid gick ,
fast nej det är klart 
han hade ju lagt den
 biten på min arbetsledare ....
 
Så i maj 
bestämmer jag mig 
för att boka möte 
med chefen för att 
diskutera mina 
funderingar kring 
att behålla min fasta
 året runt tjänst 
eller faktiskt hoppa av
och endast bli 
säsongsanställd 
via begravningsverksamheten 
och bara arbeta utomhus.
 
Jag kände väl att det började
dags att ta ett beslut då
jag skulle gå upp 
på 100% i juni.
 
På mötet 
bestämmer jag mig 
för att tala om 
hur mina kollegor mår, 
Jag poänterade då 
och gör
det åter igen nu
att det handlade inte 
om att föra deras talan 
utan min syn 
till rätt och fel 
och varför jag vacklar
angående min tjänst.
 
Han hummar lite, 
ger inga tydliga svar,
 för vad kan han svara?
Jag förklarar vidare
att jag inte ens vet 
vad tjänsten exakt innefattar, 
allt har ju faktiskt 
varit ganska rörigt 
( min hjärntrötthet har
även gjort att
minnet sviktar något förfärligt)
 
Frågar åter igen
 om en arbetsbeskrivning 
för min del 
handlade det om att 
sitta i lugn och ro, 
läsa och gå igenom.
 Jag kan göra listan lång
 för er varför jag tyckte mig
behöva den och göra just så,
men jag tror ni förstår ändå
pga min situation. 
 
Men där trampade 
jag på en öm tå
för chefen flyger upp 
går ut hämtar en
 pärm talar om att det
finns visst en arbetsbeskrivning 
och så läser han 
innantill och avslutar med,
 ja du ska i princip 
 göra allt prästen
 ber dig om,
 jag har inte det här
 i datorn men du
kan få en kopia om du vill?
 
Att det var så känsligt 
berodde såklart på ett 
evigt tjat om den
 sk.arbetsbeskrivningen 
högläsningen var från den gamla
och till viss del
var den väl rätt såklart.
 
Men ömheten låg i 
att både han och jag
visste att tjänsten
 var omgjord och
det saknades en nyskriven
arbetsbeskrivning och
MBL förhandling.
 
För ni förstår
 det var inte så viktigt,
nej det viktiga var att dra 
igång så mycket 
som bara gick på 
så kort tid som möjligt 
för att få det att se ut
som en fungerande församling
som inte skulle behöva
 slås ihop med 
närliggande församlingar.
Eller så tycker man inte 
att det behövs när man
jobbar under gud?
 
Paff som jag blev efter 
den reaktionen 
Tackar jag 
nej till kopian
 
Och vi  känner båda att 
det var läge att runda av mötet
och chefen frågar om jag 
ska gå tillbaka till 
Blomsterhandeln i vinter 
eller om jag har
något annat i tankarna .
 
-Ja kanske det,
Svarar jag,
 "men vet inte, 
det fanns ju en anledning till
att jag slutade där, 
men nu vet jag i
alla fall vad
kyrkvakttjänsten handlar om
så nu får jag hem 
och fundera på
 om jag ska 
säga upp den
fasta tjänsten eller inte."
 
Jag vet inte om det
var det där svaret eller 
Min frågan om arbetsbeskrivning
Som retade honom mest
Men han avslutade mötet 
med;
Ja och angående 
din sjukskrivning 
så ska vi nog 
ta ett möte kring det med,
för nu har du varit
 sjukskriven länge,
jag tänker alltså 
ett ordentligt möte
med facken också 
så det går rätt till, 
jag bokar ett sånt.
 
i min lilla adhd-hjärna
har jag nu autoban med skenande tankar 
 
Vilket är något jag 
haft hela livet,
skillnaden som blivit 
pga utmattningssyndromet 
är att jag
i sådana stress situationer 
aldrig hinner 
 förstå vad jag
tänker innan 
nästa tanke "pockar på"
alt. låser  jag mig helt 
i något jag inte förstått
 
oavsett har jag
0 motståndskraft 
till att blockera 
ovesäntligheter och
istället fokusera. 
Jag kan höra hur någon
pratar men
ingen aning om vad 
för jag försöker bara få 
grepp om mina tankar.
 
Så svarar bara ,
Ja gör det det blir jättebra. 
Och det var 
det väl också
helt sant egentligen.
 
Men kan tillägga att 
det mötet är kanske 
är i samma tidsrymd 
som det vi skulle ha 
efter årsskiftet när vardagen 
började igen?
 
Men när jag kommer ner till 
bilen och försöker samla ihop 
mitt tankevirrvarr. 
 
Börjar en del tankar dimpa ned
som bomber 
Va hade karln sagt?
Att jag varit sjukskriven länge?
 
Jag var då påväg till min
inbokade tid vid psykiatrin 
Så jag hade inte tidsmöjlighet 
att vända tillbaka in 
och informera min chef om 
 
att jag gick visserligen
hem i januari
och det var nu
mitten av maj
Men jag hade bara 
haft tre veckor med
heltids sjukskrivning.
 
 Därefter succesivt 
fyllt upp arbetstiden från 25% 
och var nu inne
 i sista fasen på 75%
innan jag några veckor senare 
skulle gå upp på 100%
 
Jag vet inte... 
Men mina känslor
säger att
det kanske något
denne medmänniska,
präst eller som min chef 
borde haft koll på 
innan man släpper vissa
kommentarer?
 
Eller?
Är jag bara larvig?
Nej just,
åter igen 
den biten hade han 
ju lagt
på min arbetsledare 
hur skulle chefen kunna 
ha koll på det då?
 
Men åter igen,
i min lilla adhd-hjärna
har jag nu autoban 
med skenande tankar 
 jag är inte ensammen 
om att få "plumpa" 
kommentarer till sig.
 
Generellt sett tror jag 
att många chefer skulle 
läsa på / få insikt 
i psykiskohälsa. 
Jag menar inte
 
Att "vi" ska hanteras med 
silkesvantar och gullas med,
Men önskvärt är att 
vissa komentarer var lite 
mer genomtänkta.
De kanske inte alls 
varken var menat lika
"hårda" eller ens låter 
så "hårda" för givaren 
(eller allmänheten)
 
Men,
  mår man dåligt,
Jag kan nästan lova er
att de flesta av oss 
är våra egna största 
Kritiker och fiender 
 
En harmlös komentar
för dig kan för mig
bekräfta hur j*vla 
värdelös jag faktiskt är 
I detta fall dög 
alltså inte min upptrappning
jag skulle
varit tillbaka redan?
 
Glömsk
som jag ändå är,
stannar inte mycket kvar.
Men såna kommentarer 
etsas fast och
 ältas om och om igen.
framåt och bakåt,
utifrån och in
inifrån och ut
bryter ner den i molekyler
 
Jag själv kan "spy över"
 detta eviga ältande 
och tycka att det
(En händelse)
är passé 
Men det gör inte min hjärna 
en dålig dag.
 
Plita ner och 
plita ner,
jag  försöker
sammanställa mina
712 utkast 
 
Om ni anser mig vara rörig
i min berättelseform och
med missade 
ord och bokstäver....
 
Då skulle ni läsa utkasten
jag förstår dem inte
 ens själv ibland 😂
Visste jag inte 
bättre kunde man tro
att jag skrev på fyllan
Men nu är jag
 snart i mål
Och då ska jag börja 
på sista biten i 
min bearbetningsprocess