Part V
Jag ska försöka "plita"
ner det som som inte var,
den sista droppen som
droppen som fick
bägaren att rinna över
snarare att
dricksglaset totalt
exploderade.
Jag har tyckt att de
betedde sig som rövhål
men "summa sumarum"
Så får jag väl änna tacka
Min arbetsgivare för att
de satte stopp på
min idiotiresa jag
höll på med.
Jag skulle såklart gett
upp mycket tidigare.
Det jag höll på med
var som att försöka
blåsa upp en ballong
Med hål i ...
Men jag kan och andra sidan
tycka att man som arbetsgivare
ändå kunde skött det snyggare.
Men jag är långt ifrån ensammen
har jag insett .
Man brukar säga att
de som arbetar
på ex Samhall
arbetar i en
skyddad verkstad.
Men jag kan nog lite
skämtsamt anse mig
gjort det på min
förra arbetsplats .
Öppen dialog, förtroende
inget "hysch -hysch"
där vissa får
vetskap och andra inte
som skapar
spekulationer och baktalande.
Det var ju bara T och jag
så att få till
så mycket baktalande
var förstås svårt 😆
Men då var personkemin
desto viktigare och den
duon gick inte av för
hackor har vi konstaterat.
Men något jag lärt mig
på denna resa är,
Lita aldrig på någon,
inte någon,
Och just nu inte
ens mig själv
helt klart 🤪
Men den biten är
jobbig för mig,
för jag vill kunna
känna förtroend,
inte gå runt och vara
misstänksam och än
mindre behöva väga
varje ord för att avgöra
om det kommer kunna
användas emot mig
vid ett senare tillfälle .
Men att känna förtroende
och tillit till sin chef känns
som en bra grund
för god arbetsmiljö och
därmed chans till ett gott
utfört arbete .
Så tänker jag,
Men va f*n vet jag
Som har jobbat i
Skyddad verkstad
största delen
av mitt yrkesliv 😂
Men jag kan erkänna
att jag tyckte att min chef
var lite "lumpen"
som inte en gång
frågade hur min upptrappning
till 100 % arbetstid gick ,
fast nej det är klart
han hade ju lagt den
biten på min arbetsledare ....
Så i maj
bestämmer jag mig
för att boka möte
med chefen för att
diskutera mina
funderingar kring
att behålla min fasta
året runt tjänst
eller faktiskt hoppa av
och endast bli
säsongsanställd
via begravningsverksamheten
och bara arbeta utomhus.
Jag kände väl att det började
dags att ta ett beslut då
jag skulle gå upp
på 100% i juni.
På mötet
bestämmer jag mig
för att tala om
hur mina kollegor mår,
Jag poänterade då
och gör
det åter igen nu
att det handlade inte
om att föra deras talan
utan min syn
till rätt och fel
och varför jag vacklar
angående min tjänst.
Han hummar lite,
ger inga tydliga svar,
för vad kan han svara?
Jag förklarar vidare
att jag inte ens vet
vad tjänsten exakt innefattar,
allt har ju faktiskt
varit ganska rörigt
( min hjärntrötthet har
även gjort att
minnet sviktar något förfärligt)
Frågar åter igen
om en arbetsbeskrivning
för min del
handlade det om att
sitta i lugn och ro,
läsa och gå igenom.
Jag kan göra listan lång
för er varför jag tyckte mig
behöva den och göra just så,
men jag tror ni förstår ändå
pga min situation.
Men där trampade
jag på en öm tå
för chefen flyger upp
går ut hämtar en
pärm talar om att det
finns visst en arbetsbeskrivning
och så läser han
innantill och avslutar med,
ja du ska i princip
göra allt prästen
ber dig om,
jag har inte det här
i datorn men du
kan få en kopia om du vill?
Att det var så känsligt
berodde såklart på ett
evigt tjat om den
sk.arbetsbeskrivningen
högläsningen var från den gamla
och till viss del
var den väl rätt såklart.
Men ömheten låg i
att både han och jag
visste att tjänsten
var omgjord och
det saknades en nyskriven
arbetsbeskrivning och
MBL förhandling.
För ni förstår
det var inte så viktigt,
nej det viktiga var att dra
igång så mycket
som bara gick på
så kort tid som möjligt
för att få det att se ut
som en fungerande församling
som inte skulle behöva
slås ihop med
närliggande församlingar.
Eller så tycker man inte
att det behövs när man
jobbar under gud?
Paff som jag blev efter
den reaktionen
Tackar jag
nej till kopian
Och vi känner båda att
det var läge att runda av mötet
och chefen frågar om jag
ska gå tillbaka till
Blomsterhandeln i vinter
eller om jag har
något annat i tankarna .
-Ja kanske det,
Svarar jag,
"men vet inte,
det fanns ju en anledning till
att jag slutade där,
men nu vet jag i
alla fall vad
kyrkvakttjänsten handlar om
så nu får jag hem
och fundera på
om jag ska
säga upp den
fasta tjänsten eller inte."
Jag vet inte om det
var det där svaret eller
Min frågan om arbetsbeskrivning
Som retade honom mest
Men han avslutade mötet
med;
Ja och angående
din sjukskrivning
så ska vi nog
ta ett möte kring det med,
för nu har du varit
sjukskriven länge,
jag tänker alltså
ett ordentligt möte
med facken också
så det går rätt till,
jag bokar ett sånt.
i min lilla adhd-hjärna
har jag nu autoban med skenande tankar
Vilket är något jag
haft hela livet,
skillnaden som blivit
pga utmattningssyndromet
är att jag
i sådana stress situationer
aldrig hinner
förstå vad jag
tänker innan
nästa tanke "pockar på"
alt. låser jag mig helt
i något jag inte förstått
oavsett har jag
0 motståndskraft
till att blockera
ovesäntligheter och
istället fokusera.
Jag kan höra hur någon
pratar men
ingen aning om vad
för jag försöker bara få
grepp om mina tankar.
Så svarar bara ,
Ja gör det det blir jättebra.
Och det var
det väl också
helt sant egentligen.
Men kan tillägga att
det mötet är kanske
är i samma tidsrymd
som det vi skulle ha
efter årsskiftet när vardagen
började igen?
Men när jag kommer ner till
bilen och försöker samla ihop
mitt tankevirrvarr.
Börjar en del tankar dimpa ned
som bomber
Va hade karln sagt?
Att jag varit sjukskriven länge?
Jag var då påväg till min
inbokade tid vid psykiatrin
Så jag hade inte tidsmöjlighet
att vända tillbaka in
och informera min chef om
att jag gick visserligen
hem i januari
och det var nu
mitten av maj
Men jag hade bara
haft tre veckor med
heltids sjukskrivning.
Därefter succesivt
fyllt upp arbetstiden från 25%
och var nu inne
i sista fasen på 75%
innan jag några veckor senare
skulle gå upp på 100%
Jag vet inte...
Men mina känslor
säger att
det kanske något
denne medmänniska,
präst eller som min chef
borde haft koll på
innan man släpper vissa
kommentarer?
Eller?
Är jag bara larvig?
Nej just,
åter igen
den biten hade han
ju lagt
på min arbetsledare
hur skulle chefen kunna
ha koll på det då?
Men åter igen,
i min lilla adhd-hjärna
har jag nu autoban
med skenande tankar
jag är inte ensammen
om att få "plumpa"
kommentarer till sig.
Generellt sett tror jag
att många chefer skulle
läsa på / få insikt
i psykiskohälsa.
Jag menar inte
Att "vi" ska hanteras med
silkesvantar och gullas med,
Men önskvärt är att
vissa komentarer var lite
mer genomtänkta.
De kanske inte alls
varken var menat lika
"hårda" eller ens låter
så "hårda" för givaren
(eller allmänheten)
Men,
mår man dåligt,
Jag kan nästan lova er
att de flesta av oss
är våra egna största
Kritiker och fiender
En harmlös komentar
för dig kan för mig
bekräfta hur j*vla
värdelös jag faktiskt är
I detta fall dög
alltså inte min upptrappning
jag skulle
varit tillbaka redan?
Glömsk
som jag ändå är,
stannar inte mycket kvar.
Men såna kommentarer
etsas fast och
ältas om och om igen.
framåt och bakåt,
utifrån och in
inifrån och ut
bryter ner den i molekyler
Jag själv kan "spy över"
detta eviga ältande
och tycka att det
(En händelse)
är passé
Men det gör inte min hjärna
en dålig dag.
Plita ner och
plita ner,
jag försöker
sammanställa mina
712 utkast
Om ni anser mig vara rörig
i min berättelseform och
med missade
ord och bokstäver....
Då skulle ni läsa utkasten
jag förstår dem inte
ens själv ibland 😂
Visste jag inte
bättre kunde man tro
att jag skrev på fyllan
Men nu är jag
snart i mål
Och då ska jag börja
på sista biten i
min bearbetningsprocess