Jag vet !
Ja Jag vet att jag gick in i
ett utmattningssyndrom som
ledde till en utmattningsdepression
Eller vart de nu vill lägga
min boll eller inte lägga
Att jag hamnat i depressioner tidigare är inget nytt.
Lite av min lott i livet .
Den hade jag accepterat ,
för de gick över efter en tid
jag är knappast ensam utsatt
och det finns alltid dem som
har det värre ...
Jag hade nog inte förstått själv
att jag fastnat i depression.
Den polletten har nyss trillat ner.
Åter igen , jag tycker att jag gjort
allt jag kunnat för att gå vidare
Det sista ansvaret jag har kvar
är över mig själv ,
som jag vissa dagar känner mig
oförmögen till
Jag har fastnat i hjulet.
Det som förut var stort som ett
"Pariserhjul"
dvs man kom ur depressionen
Hann med att "hanka" sig fram ,
och leva "normalt" innan deppen knackade på igen.
Hjulet krympte till vattenhjulet på hjulhuset.
Vidare ner till traktorhjul.
I lika snabb takt som hjulen krympte,
krympte även mina bra dagar...
Nu springer jag runt i ett hamsterhjul som
ibland går så fort att jag tappar balansen och
åker runt, runt med i hjulet.
De dagar jag åker med runt i hjulet
är mörka , uppgivna och fyllda av teaterspel
Eller rättare sagt, varit fyllda med teaterspel.
Nu är jag mest förtegen,
med ögonbrynen dragna i hårda arga vinklar.
Jag är inte arg på någon,
(förstår om jag upplevs så)
Men jag kämpar för att hålla ihop ,
Kämpar för att stänga av och inte känna något
för att inte bryta ihop och gråta
Som leder fram till det jag nu ska
lära mig , lära om på nytt
Våga känna Känslor
även om de är
läskiga, obehagliga , ledsna eller arga
Skrattar du nu ?
Och tänker du med adhd har väl känslor
så det räcker och blir över ?
Ja,.... ja för f*n att jag har !
Problemet är att jag tappat kontakten med dem.
Att vara så "mycket"
Att vara så "jobbig"
Att ständigt "tänka fel"
Mina tolkningar på dessa kommentarer
Vara så mycket =
energisk , många bollar i luften,
flera järn i elden för man vill ju smida
medans järnet är varmt
( funkar såklart inte för mig nu med orkesbristen)
Vara så jobbig =
När depressioner knackar på,
Jag väljer inte att må dåligt
och jag vet inte varför en dag
kan vara så dålig som den är ibland,
när jag blir tyst är jag oftast ledsen inte sur,
Om det vore enkelt ,
skulle man säga rätt ut vad man
känner -önskar - vill just då
Men inget är enkelt i dessa lägen .
Att tänka fel =
Att tänka utanför boxen,
Att man faktiskt inte behöver ha / göra "så "
för att normen säger att det ska vara så.
Vem bestämmer att ditt sätt är rätt och mitt fel
Eller mitt rätt och ditt fel ?
Nej precis,
så länge det är fysiskt möjligt
och jag håller mig inom lagar och regler ...
Men dessa meningar har
blivit negativt laddade för mig .
Jag är ju egentligen fel, känner fel
Och beter mig fel .
Tillslut går hjärnan in och kopplar på
Autopiloten----> övlevnad
När de laddade orden kommer
(För sånt är livet, de kommer emellanåt )
Då känner jag inte ens känslan längre.
Den har Autopiloten kickat vidare .
Och det kan väl vara gött,
Eller ?
Nej för jag har ingen självkänsla kvar alls
"Vad vill du ha?/ Vad tycker du om?"
-Jag vet inte, jag kan inte bestämma mig....
Jag har varit van att
att fatta beslut,
både angånde mig själv
och barnen,
Jag har varit envis och stått på mig
om jag tycker något är fel.
Nu kan jag knappt välja färg
på diskborsten för jag vet inte
vad jag vill ha.
Och att stå upp för min vilja ,
eller när jag anser något vara fel,
Jag som alltid tänker och gör fel....
Nej det förstår ni ju
Jag sänker mig själv, med kritik & banning
varje gång jag kickat en känsla vidare
Och det leder till ångestattacker
Som trycker ner mig i mörkret och hopplösheten .
De där stegen går runt, runt, runt.
Men ....
jag är varken den första eller sista
Att gå igenom det här
Och att jag delar med mig av
Vad som just nu känns som mitt helvete
Dvs Kampen om att komma tillbaka
Är för att precis som jag skrev ;
Jag är inte den enda,
Vi är många som kämpar
Mot något vissa inte kan föreställa sig,
Mot något Vissa vill förstå vad det är,
Mot något Vissa inte kan acceptera alls- trams !
Och det är den tabun , vi ska bryta !
Om vi någonsin ska våga sträcka ut
En hand för hjälp i mörkret
Måste vi bryta mönstret ,
Och spräcka myten om att vara
"Fel" vid psykisk ohälsa
Jag har många gånger tänkt;
Jag skulle left "förr"
Det hade varit bättre för
ADHD,n med mindre "input"
och stress,
arbetat mer med kroppen
(färre maskiner)
bra för att trötta ut rastlösheten
och göra kroppen riktigt trött.
Men den psykiska ohälsan då?
Synsättet på den
Vill inte ens tänka på
vad de gick igenom
När vi år 2022 fortfarande
har ett så laddat ämne
vi gärna tassar runt
och inte blandar oss i
Psykisk ohälsa har i rask takt
rasat nedåt i åldrna.
Vi måste agera nu
Tillsammans 🖤