Fantastiska kroppen
Jag tittar misstroget på mig själv
och min kropp.
Fan, tänk om jag bara vore lite smalare,
ja lite plattare mage kunde jag väl
i allafall haft.
Håret lite tjockare ,
brösten känns ojämna och halvfulla,
dvs, hängiga.
Längden har jag FAKTISKT accepterat ,
även om jag gärna varit en decimeter längre =P
Men så börjar jag gå igenom min kropp
och ändrar inställningen efter vägen.
Magen har alltid funnits där,
även om den kanske varit mindre har den ens
aldrig varit platt.
Hår- Ja men det har jag ju!!
Även om det kanske
inte är "rapunzel-hår" =P
Klart brösten är ojämna som vilket
annat par som helst.
T ex. ögonen- de är ett par
men de är olika i formen
men fungerar!
Brösten lika så,
de är ett par , de är ojämna
men de har fungerat!!
Jag har ammat mina barn,
eller i allfall HönaPönaBöna,
jag fick kämpa för det,
men det slutade med att jag ammade
henne i 10månader tills jag själv bestämde
mig för att sluta.
Längden kvarstår dock,
men den har jag som sagt redan accepterat,
den kan jag hurvida än
inte påverka på något vis ändå =)
Kroppen, ja den är ju faktiskt fantastisk!!!
Tänk vad den står pall för mycket!
Jag går över mina ärr på kroppen,
vissa står förstås för sorg och ångest
inget jag är stolt över.
Men när insidan inte orkat har utsidan
tagit över.
Åter igen kroppen är fantastisk,
när insidan kapitulerat har utsidan
tagit på sig smärtan.
Men ärren har förstås olika karaktärer
På högerhanden sitter ett brännmärke
från barndomen och 80-talets elgrill
På vänster hand sitter en reva
från första hunden
som uppstod under en simtur.
Vänster vad pryds av ett brännmärke
från avgassystemet på min push
Jag minns än hur vi var påväg
till Laxtjärn för ett kvällsdopp,
men jag funderar om det var samma kväll
som V körde i från mig ?
Det var inte försen i uppförsbacken
hon insåg att det gick för lätt,
att hon åkt ifrån mig ^^
Vilken sommar! 1995!
Höger knä har ett tjugo år gammalt ärr
från ev vurpa- så kan de gå om man
tror att man är kung,
eller partyprinsessa i platådojor =P
Ärren/ bristningarna över höft, mage, bröst
skvallrar om att min kropp skapat ett barn,
ett nytt litet liv
Min kropp har haft det lilla livet inneboende
i kroppen i nio månade och anpassat
kroppen under vägen / tillväxten
Behöver jag säga det?
Kroppen ÄR fantastisk!!
Men ärret- jacket i pannan
minns ingen vart det kommer ifrån,
jag tar mig friheten och gissar på
vild lek i barndomen ; )
Helt plötsligt är jag hyfsat stolt
över min degiga mage och hängiga bröst.
Min kropp och din kropp är
fantastisk på sitt egna vis.
Gå igenom din kropp,
var stolt över hur just du ser ut
och fundera över vad din kropp och dina ärr berättar
Ganska fascinerande
egentligen eller hur?
Visst är den vacker?
Trots dina små eller stora fötter,
korta eller tjocka fingrar
stor, tjock eller platt mage
tätt eller långt isär med de
gröna, bruna eller grå ögonen
Vad berättar dina minnen / ärr?
Visst finner du kanske både glädje
eller tårar i dem?
Kan du resa på dig och säga;
"Det här är min kropp,
jag är vacker på mitt egna vis och jag är
förbannat stolt över min kropp"
GÖR DET!!!
Jag är inte där än, men det är mitt mål.
Att älska mig själv och min kropp
precis som jag är,
för då,
då kan jag bjuda in någon annan
att göra det också ♥