Stolt ADHD Mamma...

Halv naturell och Bh-häng

Det slog mig vid mitt

förra inlägg att jag själv anser att 

det låter som om jag är så sjukt perfekt själv

men "klankar" ner på andra =/

Det är verkligen inte så jag menar,

jag skriver om mina tankar, 
reflektioner och funderingar.

Perfekt?
Njaa, jag är så långt ifrån perfekt man 

kan vara,

förra helgen drog jag disktrasan med

en smäll ner i vasken

och tårar längst kinderna och med ett 

STORT VARFÖR.

Varför är jag....
Varför kan inte jag...
Varför är det...

Men ,

jag har kommit fram till att

jag är fullkomligt perfekt 

inom en kategori;

Att vara operfekt!!!

Sådär lagomt rolig virrig.
Ja ni vet så att man kan skratta åt det

om det nu inte blir lite för "over the top"
Denna vecka är nog gränsfall

att mätaren slår i topp och snart slår

"saftblandaren" igång och larmar

 

Ligger och fösöker sova en kväll när 

tankarna snurrar så de konkuerar bort ljudboken

när det slåt mig;

KINGEN!!!
(han brukar vara "osynlig" på kvällarna men

nu hade jag inte sett honom alls =/   )
Slänger mig över sängkanten, med ett;

Kíngen?

( hans magiska

jag-får-sova-i-sängen-kragen är bortagen

så han ligger åter under sängen och sover)
Nä!!!

Kastar mig i ur sängen,

med INTE IGEN!!!
Jag ska inte ha djur!!

JAg kan inte ha djur det här funkar inte!!!

 

Tar närmsta tröja i hallen och stövlar ut

i pyjamas och en tröja,

säkert pratar jag för mig själv hela vägen också,

att jag inte ska ha djur...

Får upp skuffen, ingen hund

baksätet ingen hund.
Miljoner tankar ,

va f*n, glömde jag honom på trappen när vi kom hem,

har han dagit? vart ska han ha gått?

Kommer in, 

vid det här laget har sonen som var vaken kommit upp

och försöker lugna förvirrad mamma.

Vi ropar ett par gånger,

F frågar om det är säkert att han inte är 

under sängen? 

Om jag verkligen kollat?

Kryper ner och ber mig lysa

så att han ser något....

Och nog lång han där,

och såg allämt vrång och blänad ut =/

-Där ser du mamma! 

Du kan visst ha djur!!!

Där hade vi en kombination av

en överstressad mig och en hund som 

helt plötsligt vägra röra sig trots att vi 

ropade flera gåger =/

Tyävrr faller i bland inte äpplet 

långt ifrån ...
Är upp på toa i "ottan" och känner hur

det drar från sonens rum men tänker inget mer på det

försen när jag kliver upp på morgonen 

då klände jag hur det riktigt kommer "isbitar"

längs golvet,

muttrande om han stängt av båda elementen???

Men kommer in och inser att där står

ett av han fönster på vid gavel!!!

När jag senare frågar honom varför 

kan han inte ens svara,

han har inte en aning =/

Det är torsdagmorgon och han får 

gå upp med mig, 

trots sportlov,

för han har fått en 

jourtid med tandställningen i örebro

så typiskt jag som precis tvättat jackan 

kastar in den i tumlaren för att försöka få den 

så torr bäst det går.

Jag gör mig i ordning, vi delar toaletten 

( inte van med det,

brukar göra det efter barnen gått till skolan)
Så jag fixar frukost medans han är där inne

det börjar bli stressigt.
 Så jag äter min frkost och borstar 

gaddarna mendans han äter frukost 

och borstar gaddarna shos Roffar.

 

Jackan var iaf nästan torr 

så den får torka det sista på elementet

hos Roffar.

Visst kan vi, om vi vill

jag kom i tid och han med!!!
Men jag insåg vid tredje? toabesöket på jobbet

att herrejävlar va snygg jag är

Jag har alltså ett målat öga och ett neutralt!!!

Det är så det går när jag blir avbruten,

jag har ingen aning om vart jag var 

när jag kan återgå =P

Och sonen?
Han kastar min bh på mig på kvällen.
-Mäh? vart kom den ifrån?
-Ja den satt väl på min jacka!!!

Och där hade han alltså spatserat

runt i örebro med en bh hängsvängande på jackan =P

NEJ!!!

Det ´Hade han inte, han hann se den innan

sa han i allafall  =P

Men döma om humöret så var det

i allafall så ; ) 

 

Så på fredagen var vi äntligen 

iväg till Romme.

Ni vet "Familjen Perfekt" =P 
Där barnen har fullt sjå att övertala varandra 

i omgångar  för att alla ska åka.

Och nej, visst får jag ta på mig största delen

i opedagogiska jag som övertalar dem till sånt =P 

 

Min dotter är först rädd för liften 

och sen "backen" och sen är allt bara nej.
Men hon åkte ,

med blandade känslor tror jag,

Nu har hon i allfall åkt 

och insett att liften inte är farlig 

Inte heller backarna då hon

aldrig ramlade 

och vill hon aldrig mer åka så behöver hon inte .

Sen kanske hon är som "moster" sa

som mig och måste få vrånga av sig 

efter en redig vurpa =P

För mig tog det nästan tio år.
det var inte försen jag började lära F åka^^
som jag stod påskidorna igen efter 

min praktvurpa

Nåväl ,jag kände mig i allafall

jävligt, va ska man säga?

Rätt?

Cool?

Eller helt enkelt perfekt operfekt

när jag inser att mina glasögon

halkat av hjälmen och hänger och slänger bakom mig =P

Jag frågar om det är mina glasögon som halkat av

när jag känner att något slår mot hjälmen

 

-Jaaa ^^

-Mäh och inte säger du något?

Hur länge har jag åkt såhär??

-Vet inte, men jag såg det i liften i allafall!!!

 

Jag undrar om faster är så läskig

att hon inte  vågade säga något?

Eller såg hon sin chans att ha 

väldans kul på min bekostnad?? = P

 

Äh, jag gör som alltid,

"bjur" på den!!!! 

Men, jag spelar ingen "roll" i allafall

Jag är mig själv

i bland lite för mycket kanske dock ; )