Stolt ADHD Mamma...

Redan fredag igen!!

Och fredag innebär mail om hur veckan varit för Hertigen.
Jag slås av (inte för första gången och säkert inte för sista)
att jag märker hur han kan drilla med personalen.
Ex på saker som kan stå;
Han ville absolut inte göra **** fick gå till****
men där funkade det inte heller, fick vänta utanför.
På eftermiddagen lyckades *** övertala honom till att göra****.

SVårt att få honom att göra*** hur mycket vi än lirkar och lockar.

Idag ville han absolut inte gå till *** så han fick stanna vid*****

Alltså för mig känns de som om han har dem i en liten ask.
Bångar han sig lite får han som han vill ändå.

BArn med Adhd, behöver tydliga ramar och regler, de mår allra bäst av det.
 DE VILL gärna själv ändå försöka styra!
Precis vad som jag anser händer i skolan.
Men de funkar ju såååå bra där!

För andra gången, från en annnan lärare denna gång,
 har han gått inför att förstöra en lektion.
-Ja för det kan väl inte vara något som till hans funktions hinder???
Nä han bara allmänt jä*lig, för de vet ju och kan allt.

Börjar bli, riktigt riktig trött på det här, vid nästa möte kommer mina krav vara.
Resurs eller en adhd utbildning till SAMTLIGA lärare som har Hertigen,
och DET SKA VARA speciellt anpassade lektioner för honom.
GRRR, grrr, grr

*~~*~~~´♥´~~~*~~*~~*♥~~~´♥´~~~♥*~~*~~*~~~´♥´~~~*~~*

Ja som sagt fredags mys,
och man skulle kunna tro att jag slgit i huvudet för
nu tänker jag gå in på mitt andra glas vin... väldigt lättdrucket tydligen =)

Men efter samtalet som jag precis haft så tror jag närmare bestämt
att jag öser i mig hela flaskan och går lös på all alkhol haltig dryck jag har hemma =((

Inte nog med att man ska lära känna sitt barn på nytt, ständig "lärning"
jag ska även försöka lära mig om mig själv,
lära mig tolka/ läsa mellan rader(?) inte stressa(biter på naglarna av "ovetande framtid")
Njuta av en situation jag inte riktigt hänger med i...

Ibland känner jag bara att det är tur att jag har de här två underbara
som är min bas och min trygghet.
Underbara storebro hjälpte lillasyster i natt istället för att skälla,
senario;
Hon vaknar i sin säng på natten och bara skriker,
kommer inte trots att jag brukar ropa, jag måste gå in.
Hjälper inte hur mkt Hertigen än frågar och vill hjälpa och trösta
hon bra skriker, tillslut skriker han med, av ilska (förstår han otillräklighet)

Inatt vaknade hon och gnydde, han svara lugnt;
Va är de Donnan?
Hon gnyr/skriker
(ligger och lyssnar på dem)
Vänta Donnan, så går vi till mamma, han klättrar ner från sin säng,
hjälper henne ur sängen,
går till toan;
-Vänta här så ska brorsan kissa så går vi till mamma.
De kommer båda två.
Hertigen-Får jag åxå ligga här mamma??
 Men klart!!
Mitt hjärta svärmar över av kärlek, vilken DUKTIG/SNÄLL storebror!!!
Tänk att de kan väga upp alla de där ggr på mornarna när han bara skäller på henne.
Och hon älskar honom med, det märks så tydligt att hon saknat honom med när
 de varit i från varann.
Och varje morgon när han går till skolan springer hon och kramar om honom
och ibland även pussar honom!

När hon säger brorsa nämner hon bara Hertigen,
de andra kallar hon för pojkarna
(vi, har alltid kallat dem så!?)
Så frågade jag henne idag vem hon fått en vis sak i från;
-Från mina föräldrar svarar hon stolt!
(jösses tänker jag, kallar exet å hans nys sig för hennes föräldrar????)
-Vilka är dina föräldrar då?
-K & A
Ha ha, alltå en brorsa och hans sambo!!!
Så kan de vara när åldersskillnaden är så stor, då är inte lätt att ha koll!!!

♥♥♥♥♥♥♥ Vad är mitt liv utan dem???♥♥♥♥♥♥♥
 
  



Trevlig helg!